I åttan upptäckte jag min förkärlek till kajalprydda rockers á la Billie Joe Armstrong, och tapetserade hela rummet med affischer föreställande Green Day. Mitt nitskärp blev obligatoriskt och likaså att avreagera sig destruktivt på lunar-dagboken.

Jag var coola katten, åtminstone var det det jag trodde om mig själv.

Intalade mig själv att allt i mitt liv var skit och det var inne att må dåligt. Visst mådde jag inte 100%, jag var nog ett litet emo.

Men jag förstorade allting och var egentligen ganska hypad.

Hypen fortsatte in på 9an, och när jag skulle börja gymnasiet hade jag än en gång bytt klädstil, för att under hela första året på ES byta stil flera gånger. Jag testade färgglatt med roliga frisyrer, svart och dystert och scene, med fejkslingor i onaturliga nyanser i håret. 

Lagom till sommaren träffade jag en person som förändrade mig totalt, och jag vet inte om denna person läser min blogg och vet att det är denna jag pratar om, men nu struntar jag i det.

Personen ifråga fick mig att må dunderbra i ett par veckor, och förändrade mig ganska mycket. 

Nu ville jag bara vara tjejig och tyckte att jag hittat mig själv. Allt kändes toppen men jag gick bokstavligen upp som en sol och ner som en pannkaka. 

Mitt bloggande tog fart och jag blev en riktig wannabe-bloggare. Jag erkänner, jag ville nog bara synas.

Mode hit, kändisskvaller dit och en massa onödiga inlägg om nudlar (?).

Fasaden höll ett tag, men jag har kommit fram till ett faktum.

Jag ska inte skriva om mode, visst kan det vara kul att få tips från andra osv, men det är bara inte min grej.

Kunskapen har jag, och det kan vara kul, men när det gäller bloggen så har jag mått som allra bäst när jag skrivit något som känns meningsfullt och som andra kan ta till sig. Något som verkligen är jag.

Så från och med nu förklarar jag mig icke-modebloggare.

Har absolut inget emot modebloggar, snarare tvärtom, men jag är bara ingen sådan själv.

Jag vill skriva om mina tankar, ny musik jag finner inspirerande och roliga anekdoter.

Och ärligt talat, kändisliv är inte riktigt min grej.

Så jag hoppas att ni som läser stannar kvar och känner att mitt nya bloggande ger er något.

För jag känner på mig att det kommer blir ett antal fler inlägg om dagen nu när jag skriver ur hjärtat.

Puss & Kram

//Micaela Bergne