Stop it, come on, you're not making sense now.
Sorry... I got the mic and you got the mosh pit.
Vaknade kl 4 imorse och somnade aldrig om, och idag ska jag tvätta fönster med Kammo i Yttermo, det är nämligen solidaritetsdag! Får se hur det går, hoppas bara att jag inte somnar stående med fönsterputs i händerna, det vore ju en syn.
Var hemma med massa huvudvärk och förkylningssymptom igår, men mår bättre nu och imorgon är det vanlig skoldag igen. Ska faktiskt bli kul! Känns som att alla kommit varandra lite närmare efter projektet, och det är ju trevligt :)
Nu ska jag göra iordning det sista innan bussen går, see you latuur!
Projektveckan + vårat nattliga äventyr & bestyr! (Långt men läsvärt!)
Herregud! Vilken underbar vecka, den får inte ta slut!
Alla 4 föreställningar är avklarade, det gick som en dans, överallt får man höra att det är det bästa någonsin, och när man varit så pass delaktig i det som mig och lagt ner hela sitt hjärta i arbetet så värmer det så enormt mycket! Jag vill köra en vecka till! Är så lycklig, och Facebook kryllar av bilder, vi är med i både Falu-Kuriren och Dala-Demokraten, jag var på löpsedeln och framsidan till den sistnämnda igår! MIN KLASS EXAMENSPROJEKT, jag dör, det är så underbart. Kan knappt vänta tills dvdn kommer, då kommer jag sitta dag ut och dag in och bara titta och känna mig stolt upp över öronen.
Hela veckan rundades av igår efter många om och men hos Johan Påhlman på projektfesten. Men det var ett äventyr att bara ta sig dit, först får jag och Martina skjuts av hennes mamma till Plintsberg för att hämta upp Henke. Sen ringer Sabina till Martina och säger att festen inte alls är i Moskogen (Leksand), utan i Hjortnäs, som ligger mitt inne i Tällberg och inte direkt är lätt att ta sig till. Okej.
Nu hade vi tur som ändå var någorlunda i krokarna så vi åker dit och Elias, som egentligen skulle ha festen hemma hos sig, berättar att grannarna sagt att om det inte blir tyst efter kl 22 så ringer de polisen. Inte så lyckat med tanke på att klockan var runt 22 då. Alltså skulle festen flyttas hem till Lisa, i Hjortnäs/Sunnanäng. Vi blir avsläppta och vår skjuts åker iväg, Henke ringer Lisa som säger att det inte alls är hemma hos henne, utan bara ett stenkast från där den skulle vara från början, alltså i andra utkanten av Leksand hemma hos Johan Påhlman! Och där dör all form av täckning vi hade på våra mobiler, mitt ute i skogen tjoho, så vi blir alltså tvungna lifta in till Leksand... Vilket var något helt nytt för mig, men helt klart spännande!
Till slut kommer vi alltså fram till rätt ställe, där det kryllar av vad som verkade vara hundratals människor, förmodligen alla esteter från alla årskurser (vilket är ovanligt!), massor av gamla esteter som gick ut både för ett och två år sedan, kompisar till esteterna plus en massa löst folk, så det var ju ganska crowded kan jag säga, i stackars Johans föräldrahem. Men roligt hade vi verkligen, jag trippade omkring i mina skyhöga heels med glammig, svart klänning och en stor flaska skumpa i handen och kände mig precis som Angelina Jolie, vilket också var meningen eftersom att jag agerade henne i projektet. Vilken kväll!
Nu står 2 stora buketter i mitt rum, Richard och Wai ville se till att jag skulle få mest blommor av alla och det lyckades rätt ordentligt, med tanke på att även mamma & Jill bidrog utöver jättebuketten. Jag känner mig tillfreds, nöjd, lycklig och otroligt stolt, men även lite ledsen. Det här var visserligen mitt examensprojekt, och det kunde inte ha blivit bättre, men det betyder också att jag har upplevt min sista projektvecka. Och det är väldigt sorgligt.
Bilder kommer upp senare när jag orkar, för dom är många! Än så länge kan ni få läsa lite trevliga artiklar om oss här och här (öppnas i nya fönster).
Puss!
Alla 4 föreställningar är avklarade, det gick som en dans, överallt får man höra att det är det bästa någonsin, och när man varit så pass delaktig i det som mig och lagt ner hela sitt hjärta i arbetet så värmer det så enormt mycket! Jag vill köra en vecka till! Är så lycklig, och Facebook kryllar av bilder, vi är med i både Falu-Kuriren och Dala-Demokraten, jag var på löpsedeln och framsidan till den sistnämnda igår! MIN KLASS EXAMENSPROJEKT, jag dör, det är så underbart. Kan knappt vänta tills dvdn kommer, då kommer jag sitta dag ut och dag in och bara titta och känna mig stolt upp över öronen.
Hela veckan rundades av igår efter många om och men hos Johan Påhlman på projektfesten. Men det var ett äventyr att bara ta sig dit, först får jag och Martina skjuts av hennes mamma till Plintsberg för att hämta upp Henke. Sen ringer Sabina till Martina och säger att festen inte alls är i Moskogen (Leksand), utan i Hjortnäs, som ligger mitt inne i Tällberg och inte direkt är lätt att ta sig till. Okej.
Nu hade vi tur som ändå var någorlunda i krokarna så vi åker dit och Elias, som egentligen skulle ha festen hemma hos sig, berättar att grannarna sagt att om det inte blir tyst efter kl 22 så ringer de polisen. Inte så lyckat med tanke på att klockan var runt 22 då. Alltså skulle festen flyttas hem till Lisa, i Hjortnäs/Sunnanäng. Vi blir avsläppta och vår skjuts åker iväg, Henke ringer Lisa som säger att det inte alls är hemma hos henne, utan bara ett stenkast från där den skulle vara från början, alltså i andra utkanten av Leksand hemma hos Johan Påhlman! Och där dör all form av täckning vi hade på våra mobiler, mitt ute i skogen tjoho, så vi blir alltså tvungna lifta in till Leksand... Vilket var något helt nytt för mig, men helt klart spännande!
Till slut kommer vi alltså fram till rätt ställe, där det kryllar av vad som verkade vara hundratals människor, förmodligen alla esteter från alla årskurser (vilket är ovanligt!), massor av gamla esteter som gick ut både för ett och två år sedan, kompisar till esteterna plus en massa löst folk, så det var ju ganska crowded kan jag säga, i stackars Johans föräldrahem. Men roligt hade vi verkligen, jag trippade omkring i mina skyhöga heels med glammig, svart klänning och en stor flaska skumpa i handen och kände mig precis som Angelina Jolie, vilket också var meningen eftersom att jag agerade henne i projektet. Vilken kväll!
Nu står 2 stora buketter i mitt rum, Richard och Wai ville se till att jag skulle få mest blommor av alla och det lyckades rätt ordentligt, med tanke på att även mamma & Jill bidrog utöver jättebuketten. Jag känner mig tillfreds, nöjd, lycklig och otroligt stolt, men även lite ledsen. Det här var visserligen mitt examensprojekt, och det kunde inte ha blivit bättre, men det betyder också att jag har upplevt min sista projektvecka. Och det är väldigt sorgligt.
Bilder kommer upp senare när jag orkar, för dom är många! Än så länge kan ni få läsa lite trevliga artiklar om oss här och här (öppnas i nya fönster).
Puss!
I liked you better before you were naked on the internet.
Faktiskt.
Nightmares.
Ironi.
Igår hade jag bästa dagen på länge. Solsken, sång, dans, trevligt umgänge, värme.
Idag är jag toksjuk i feber, snuva, muskelvärk & huvudvärk + ont i halsen (influensa?) och måste ligga och röra på fötterna för att inte tänka på febern. Precis vad jag behövde med andra ord...
Idag är jag toksjuk i feber, snuva, muskelvärk & huvudvärk + ont i halsen (influensa?) och måste ligga och röra på fötterna för att inte tänka på febern. Precis vad jag behövde med andra ord...
Jag lever.
Underligt nog, ja. Kan ju säga att jag inte haft mitt livs bästa påsklov direkt, jag hade tillochmed roligare för 3 år sedan när jag var hos mormor och hade 40 graders feber mer än halva lovet. Jag låg på soffan inåtvänd mot ryggstödet med 2 filtar och var tvungen att röra på fötterna för att inte tänka på hur dåligt jag mådde.
Känner mig lite som en zombie för tillfället.
Igår hade vi i alla fall kul, blev Bowlingen med Anna och Linda, som fyllde år. Inne på nattklubben träffade jag även Natali och vi ägde dansgolvet resten av kvällen. Tyvärr släppte jag alla spärrar och drack lite för mycket, men det kostade mig inte särskilt mycket eftersom att en trevlig människa betalade för min dricka inne på Bowlingen, yeah. Så särskilt rånad känner jag mig inte.
Däremot kostade det annat än pengar - jag vaknade med världens hjärtklappning, huvudvärk och yrsel, trodde seriöst att slutet var nära. Men efter lite frukost, en kaffe och Alvedon låg jag i fosterställning i soffan och kände hur obehaget långsamt försvann, då la jag mig i mitt underbara rum och tittade på Disney Channel några timmar innan jag drog och repade, och nu är jag här.
Men internet gör mig bara ledsen och arg just nu, så jag lämnar det för idag, kanske för resten av veckan. Vi får se. Bloggar när jag orkar.
<3
Känner mig lite som en zombie för tillfället.
Igår hade vi i alla fall kul, blev Bowlingen med Anna och Linda, som fyllde år. Inne på nattklubben träffade jag även Natali och vi ägde dansgolvet resten av kvällen. Tyvärr släppte jag alla spärrar och drack lite för mycket, men det kostade mig inte särskilt mycket eftersom att en trevlig människa betalade för min dricka inne på Bowlingen, yeah. Så särskilt rånad känner jag mig inte.
Däremot kostade det annat än pengar - jag vaknade med världens hjärtklappning, huvudvärk och yrsel, trodde seriöst att slutet var nära. Men efter lite frukost, en kaffe och Alvedon låg jag i fosterställning i soffan och kände hur obehaget långsamt försvann, då la jag mig i mitt underbara rum och tittade på Disney Channel några timmar innan jag drog och repade, och nu är jag här.
Men internet gör mig bara ledsen och arg just nu, så jag lämnar det för idag, kanske för resten av veckan. Vi får se. Bloggar när jag orkar.
<3