Drömde sjukaste drömmen inatt, en sån där riktigt verklig också som förmodligen kommer förfölja mig hela dagen.
Jag drömde att jag var gravid. Visst, det har jag drömt förut också. Men i den här drömmen var det extra verkligt och så skulle jag föda ett visst datum, jag var jättenära den dagen. Och mamma var inte hemma, jag hade ingen aning om vart hon var. Jag visste inte vem som var pappan heller.

Men på utsatt datum åkte jag in på akuten och fick sitta där alldeles själv i väntrummet med min stora mage, då en väldigt gullig kille tog kontakt och var väldigt hjälpsam. Jag blev kär på direkten, han var så himla snäll och omtänksam och dessutom väldigt good-looking. När jag satt där gick vattnet och en sköterska placerade mig i en rullstol och kastade mig sedan på en jättemjuk säng. Då fick jag panik. Jag skulle för fanken föda barn! Hur jävla ont gör inte det? Så jag frågade skräckslaget exakt hur hemskt det skulle komma att bli, men sköterskan proppade min mun full med salva som tydligen var en slags drog som skulle ta bort smärtan. Men jag frågade om inte barnet skulle fara illa och komma ut drogpåverkat, men hon hävdade att jag var så pass ung att jag inte skulle överleva utan det. Scary!

Där någon gång vaknade jag av att Ninnis mobilalarm ringde. Och jag undrade fortfarande vart den underbara, hjälpsamma killen tog vägen.
Sen började jag fundera, är det inte lite häftigt? Jag vill nog bli mamma en vacker dag, och kommer då ha en liten människa i mig, en liten människa som kommer att betyda hela livet för mig, men, en människa jag inte träffat än? Hur kommer han/hon att vara?