Idag är en sån där dag...

...då jag bara vill trycka i mig pizza, chips och läsk och se på våldsamma serier. Så det är precis det jag gör. Sköööönt. 

Att bryta vardagen.

Att bryta vardagen ja. Det är något jag varit väldigt bra på den senaste veckan. Och vilken stor skillnad det gjort, för livskvaliteten rentav! 

Redan förra söndagen vaknade jag med perfekt timing, en kvart innan Vasaloppet skulle starta. Vanligtvis vaknar jag kanske vid tio, går upp halv elva och äter frukost framför teven hur länge som helst. Dagen startar aldrig riktigt, även om det är en skönt avslappnad söndagstillvaro. Men just förra söndagen då, så startade jag teven, tände min ljusslinga vid sängen och bullade upp mig bekvämt för att se Vasaloppsstarten - som jag inte kan minnas att jag någonsin prickat in tidigare. När de åkt ett tag lät jag mig slumra ett par timmar, gick sedan upp, åt frukost och såg så småningom upploppet. På kvällen kom mamma och hjälpte mig organisera i köket så att allt blev 300% bättre därinne. Sedan bakade vi pizza ihop, och såg Castle på teve på kvällen. Ovanligt bra avsnitt som dessutom slutade i en cliffhanger...

Dagen därpå var jag också ledig, och den spenderades med att vänta på en slangbil då mitt avlopp krånglat. Egentligen hade jag behövt gå ut och handla och fixa andra ärenden, men istället fick jag hålla mig hemma och det resulterade i en ordentlig storstädning. Plus några viktiga samtal. När avloppen sedan var rensade först vid fyratiden hade jag fått massor gjort, utan att lämna lägenheten. 

Tisdagen bestod av Vampire Diaries-maraton och semlor med Anna, hos mig. Det har blivit något av en tradition. Men sedan blev jag medbjuden hem till henne på laxmiddag, vilket också resulterade i kladdkakebak och Vänner-maraton. Kom hem vid nio, toktrött pga mina nya pollenmediciner så jag la mig direkt. Och vaknade sjukt tidigt morgonen därpå. 

Vad gjorde jag då? Jo, jag tog en lång dusch och tvättade håret, åt en stor frukost och lät håret självtorka medan jag såg nyaste avsnittet av Pretty Little Liars (herregud vilken serie-junkie jag är) INNAN jobbet. Det var som att få en stillsam helgmorgon, trots att jag skulle jobba öppningspass senare samma förmiddag. 

Sedan har jag jobbat tors-lör. Med min fina kollega Sofie, som haft semester i nästan två veckor. Vi har världens bästa teamwork, så jobbandet har gått snabbt och smärtfritt. I torsdags var mamma här igen, vi åt middag, tände en massa ljus och såg andra delen av det där spännande Castle-avsnittet. Som om det vore söndag, liksom. På en torsdag!

Solen skiner dessutom hela tiden. Jag har valt att låta dörren stå öppen när jag duschar, så att mitt vanligtvis så mörka duschrum fått bada i solljus. Jag har åkt till jobbet på strålande humör varje dag, och gissar att det har med nyvunnen energi att göra. Energi, utvunnen av ja, att bryta vardagen. Helt enkelt. 




Westeros.

Japp, i torsdags åkte jag med Lena och Anna till Västerås, helt spontant! Lena skulle på jobbintervju och fick låna en bil som Anna körde oss i. Hela resan dit gick ut på att jaga Melodifestivalen 2015-CD:n, för att poppa den i bilen. Efter två stopp i Falun och ett i Hedemora hittade vi den äntligen efter en lång sökning inne på Konsum i Västerås. Sista exemplaret! 

En liten fika hanns med också, sedan begav jag och Anna oss till BikBok medan Lena hade sin intervju. Jag var på jakt efter jeans och hittade två par som föll mig i smaken. Efter många om och men och övertalningar från mina vänner som tyckte att jag borde "unna mig" fick de båda följa med mig hem. Ett par VITA. Jag, vita byxor? Det hade jag aldrig kunnat föreställa mig, faktiskt. Hoppas jag slipper vara mitt klumpigaste jag de gånger jag bär dem... 
Butiksbiträdet på BikBok var så himla trevlig. Hon gav mig tips på exakt vilka modeller som jag skulle kunna ha (jag är ganska pinnsmal men har inte så långa ben), tipsade om snygga färger till våren och tittade på när jag provade. Hon var helt ärlig med vad hon tyckte (hon ansåg att jag var en av få som kunde bära upp den modellen jag slutligen köpte men sa direkt när en färg/modell inte passade) och kom med personliga anekdoter om allt möjligt. Helt klart rätt person på rätt ställe! Inte säljtörstande utan genuint servicemedveten och sjukt jävla trevlig. Det är så galet viktigt i denna bransch, som även jag jobbar i. 

Västerås var för övrigt en ganska fin stad. Tråkig i utkanterna, men vacker och "ren" i stadskärnan. Jag och pojkvännen planerar att flytta ihop ganska snart, och vi har diskuterat Västerås eller Örebro som potentiell ny hemstad. Han bor i Halmstad (60 mil från mig!) och har bott i rätt många städer innan, och jag har endast bott här i lilla Rättvik men alltid längtat till något större. Ingen av oss är jättesugna på Stockholm med tanke på den tuffa utmaningen att hitta stabilt boende (bland annat), men vi vill ändå bo i en stor stad. Min familj finns ju i Dalarna/Stockholm och hans i Mellansverige så det naturliga blev då att vi kokade ner det till ovanstående två städer. Men nu lutar det mest åt Örebro, där jag heller aldrig varit, för att jag har väldigt seriösa planer på att plugga på universitetet där i höst. Därför ska jag göra Högskoleprovet (!!) om några veckor. Men mer om det i ett annat inlägg...



Enda bilderna från Västerås. Provade jeans barfota och panikskickade bilder till pojkvän och mamma för att få hjälp med beslutsångesten. Båda dessa fick det bli!

Matlagning.

Jag har (dessvärre) blivit väldigt lat i köket den senaste tiden. När jag flyttade hemifrån var jag desto mer ambitiös; bakade eget bröd, gjorde libanesiska sallader och kryddiga stroganoffer mest hela tiden. Men inspirationen har runnit av mig, och då jag jobbar med relativt fysiska grejer är jag ofta enormt trött när jag kommer hem. Då är det himla lätt att köpa på sig färdiglagad, fryst mat när diverse matbutiker erbjuder dem för en billig peng, och sedan bara slänga in en paj i ugnen efter jobbet and be over it. Sedan tjänar jag dessvärre något mindre nu än jag gjorde för omkring ett år sedan, och av någon anledning får jag för mig att jag inte har råd att köpa ingredienser till de fabulösa måltider jag egentligen skulle vilka laga. Så istället blir det billigt, lättlagat eller rentav färdiglagat (som visserligen inte alltid är billigt... Men när det är det!). 

Min pojkvän är dock en riktig hjälte i köket. Hans hamburgare får ögonen att trilla bakåt i huvudet, speciellt när de kryddas med jalapeno-ost. YUM! Och allt annat han tillagar äter jag med stor aptit. Så självklart vill ju inte jag vara sämre!

Idag bestämde jag mig för att ge mig på en vegetarisk lasagne, innehållande en tomatig röra av spenat, zucchini, lök, vitlök och paprika, stora bitar syndig mozzarellaost samt extra mycket, krämig bechamelsås (ja, jag gjorde ungefär dubbelt så mycket som receptet anvisade). Och pastaplattor och riven ost, samt en sallad bredvid. Och WOW vad stolt jag är över mig själv! Det blev ju alldeles fantastiskt jättegott! 



Vacker och vrickad.



Så skulle jag beskriva denna serie, som jag precis sett första avsnittet av. Boardwalk Empire. Jag är aningen sen till festen, vilket jag är väl medveten om, men efter att ha dragit mig för det pga poteniellt psykiskt jobbiga teman, så tänkte jag att det var dags nu. Jag tror jag pallar, liksom. Hittills är jag väldigt positivt överraskad. Intressanta karaktärer, spännande intriger och väldigt, väldigt vackra miljöer. Huvudsakligen Atlantic City, cirka 1920. Den är dessutom baserad på verkliga händelser, och redan i första avsnittet kan man skymta en ung Al Capone. Om man är uppmärksam. ;)

Så, jag har alltså hittat min nya sysselsättning, för några veckor framöver. Jag ägnar mig åt att binge-watcha teveserier nästan all min lediga tid. Eller ja, den lediga tid som finns efter jobbet, helgmornar och ibland flera avsnitt under en hel ledig dag. Så jag har ett liv också, faktiskt. ;)
Men det har blivit en enorm hobby för min del. Jag gillar att fästa mig vid diverse karaktärer för att sedan följa dem under en längre tid. Eller bara att ägna mig åt gastkramande spänning några timmar i veckan.

Nyligen har jag sträckkollat True Detective, True Blood och Gossip Girl. De två första gillar jag skarpt, speciellt True Detective. Den är så sjuk, så mörk och så intressant. Gossip Girl då? Ja, jag fick inte nog av den heller. Det är ju ingen högkvalitativ serie på samma sätt som de andra, verkligen inte, men jag njöt av att se den ändå. Den känns lite som ramen-nudlar; väldigt gott, enkelt och man blir mätt, men knappast särskilt näringsrikt. 


Nåja. Det var det jag hade att säga om serier, för tillfället. Temat dyker säkert upp igen, snart!

Hello?

Okej. Nu var det tre år sedan sist jag skrev. Helt galet. Och, vad mycket som hänt under dessa tre år! Jag har haft tre olika jobb, flyttat hemifrån och är sedan ett år tillbaka i ett förhållande, med mannen i mitt liv. Jag är gladare än någonsin. Helt plötsligt kände jag för att skriva igen. Även om bloggar känns lite utdaterade (?) och nästan helt ersatts av Instagram, och i viss mån Tumblr. Ändå känner jag själv för att göra någon slags revival. Jag gissar att ingen läser här längre, men om någon gör det, så blir jag väldigt glad och smickrad. Jag känner för att ventilera i ord igen. Det var ju så kul, back in the day! Och om någon gillar att läsa det dessutom, så är det ju verkligen en fet bonus. Dock kan jag inte lova dagliga uppdateringar. Men jag hoppas att det kan resultera i det ändå! 

Just nu då? Jag dricker te, jag tittar på skid-VM-avslutningen (femmilen, som det så familiärt kallas) och jag är bakis. Pratade med min bästa vän Erica nyss, hon roas över hur otroligt lugn, städad och "mystantig" jag är alla dagar i veckan, men att jag en gång i halvåret blir totalt jävla wasted. Alla var bjudna på efterfest, allt mitt vin bjöds bort och upphettade diskussioner fick komiska, dramatiska soundtrack. Roligt hade jag i alla fall. Och jag mår ändå okej idag. 

Det allra bästa som finns när man är lite bakis, är att dricka SVART te. Visst, man får ju höra jämt att grönt/vitt te/rooibos är betydligt mer nyttigt och hälsosamt och så är det, jag själv dricker nästan uteslutande grönt te. Men svart te är fan inte dumt det heller, och köper man något lite bättre än Lipton-tjafs kan det ha sina hälsofördelar det med. Mitt val för dagen blev Four O'Clocks English Breakfast. GOTT. 

Nog med teprat. Nu ska jag försöka knyta ihop säcken här. Välkomna tillbaka, ni tappra som möjligtvis finns kvar i min bloggsfär. Min blogg dog inte, den har bara varit bakis. ;)


Och såhär ser jag ut nuförtiden ja. Precis som förut alltså, bara lite äldre och (förhoppningsvis) klokare. :)