Alla dessa rykten.
De susar omkring, vet inte riktigt vart de hör hemma.
Man blir övertygad (lättlurad?), man blir arg, man blir tom.
Man vet inte vart man ska ta vägen.
Man vet inte vad man ska tro, vad man ska säga, hur man ska tycka, hur man ska tackla problemen.
För nog är det väl ett problem?
Shit, jag vet inte.
Jag pallar inte att inte veta.
Det är för mycket.
Det skriker inuti mig.
Olika ord kommer från olika håll.
Jag kan bara inte låta orden spridas för vinden.
Och mitt uppe i allt, undrar jag om all oro verkligen är värt det?
Kanske inte.

Död dag. Har bara rensat bort smutstvätt, kollat på tv, och kollat på tv.
Kul liv man har, hejja mig.
Jag behöver något, jag känner ett stort sug, men jag kanfan inte för mitt liv komma på vad det är.

Varför är det så svårt?
Jag har så svårt för min blogg... Varje gång det kliar i fingrarna och orden rusar i huvudet, så är jag långtifrån en dator. Det suger.
Och klockan drar iväg. Datorn har mig i sina klor. Hejja mig.
Projektet gick finfint.
Nu är jag nervös som bara den.
Vadfan har hänt?