För några år sedan åkte jag buss hem från Stockholm efter att ha varit på en Ålandskryssning. Jag lyssnade på Green Days "Insomniac" på högsta volym, klistrade in bilder i min Green Day-bok och läste låttexter från konvolutet. Min högsta dröm var att få se dessa människor på riktigt, titta in i Billie Joes gröna ögon live.

Idag åkte jag buss hem från Stockholm med Green Days "Insomniac" på högsta volym. Men den här gången var det ingen Ålandskryssning. Den här gången var jag på väg hem från en Green Day-konsert.
Det häftigaste jag gjort i hela mitt liv!

Vi köade bara någon timme, i iskallt regn bland en massa trasiga-converse-klädda fötter, ändå hamnade vi långt fram när vi väl kommit in. Förbandet Prima Donna fick i princip noll feedback, jag tyckte ändå att de var riktigt bra.
Kort därefter blev det ett stort tryck mot scenen, Green Day springer fram under publikens vrål och 21st Century Breakdown spelas.

Var riktigt ledsen att jag inte lyckats lyssna in mig ordentligt på nya plattan, sjöng inte med på mer än ovan nämnda, 21 Guns & Know Your Enemy därifrån, men när de äntligen öste på med Holiday kunde jag inte hålla käften och så såg det ut resten av konserten vilket resulterade i riktigt snygg, hes röst vid konsertens slut.

Vill egentligen inte favorisera något med konserten eftersom att den var perfekt, men bäst var ändå öset under Minority, allsången på Basket Case, spexet när King For a Day/Shout spelades och avslutningen, Billie Joe ensam längst ut på scenen med akustisk gitarr, Good Riddance (Time of your life).
Massa pyroteknik, konfetti som smakade lakrits, galen Billie Joe med vattenpistol och toapapper.

Jag har inte lyssnat seriöst på bandet sen jag gick i nian, men nu har jag en anledning att rota fram mina flaggor, tröjor, posters och min ryggsäck igen. I had the time of my life!