Så, nu är första deltävlingen över och jag tänkte sno ihop någon slags recension, får se om jag orkar fortsätta resterande deltävlingar ;)

MEN, först och främst vill jag få en annan åsikt framförd;
När blev det "inne" att hata Melodifestivalen och Idol? Jag ser ingen anledning till att göra det.
Folk som säger att de är musikälskare men hatar dessa musikprogram är, enligt mig, lögnare. Okej, din favoritgenre kanske inte spelas i just dessa tävlingar, men det är fortfarande underhållning och musikfest! Och är du så trångsynt att du bara lyssnar på en sorts musik och hatar allt annat, så kan du f*n inte kalla dig musikälskare, tycker jag.

Jag säger inte att jag är schlager-fantast, för det är jag verkligen inte. Det har onekligen blivit en stor cirkus runt detta fenomen kallat Melodifestivalen, men det gör ju inte att det är tråkigare att kolla på för det! Att det sedan genererar massa pengar till Radiohjälpen är ju knappast något negativt heller... Eller är välgörenhet förbjudet och ute det också nu eller?

Känns som att musikunderhållningsprogram bara är okej om de hålls av P3 eller något independent-bolag nuförtiden. För jag hör aldrig någon klaga på, typ, Let's Dance, Stjärnor på is och vad som nu går på tv these days. I alla fall inte i närheten så mycket som alla klagar på Melodifestivalen. Det roligaste av allt är att de flesta av dessa haters förmodligen älskade musikfesten när de var små...

Och det här känns sjukt löjligt, att man ska behöva försvara sig för att man gillar underhållande tv pga tråkiga alternativ-människor som måste vara alternativa och hata allt som inte är det. Förlåt om jag låter hård, men jag är trött på den mentaliteten.

SÅ, nu går jag över till recensionen av kvällen istället (och hatar du Melodifestivalen kan du faktiskt sluta läsa här, och sluta kolla på programmet!!)


Ola.
Tyckte faktiskt att han var bra! Och nej, en rockbrud som jag borde inte gilla en föredetta idol som honom, men låten var nice, "pianoriffet" otroligt snyggt och det var helt enkelt fullt av energi. Förutom Olas scennärvaro möjligen, som stundtals var obefintlig. Och hans hår? Det vill jag inte ens prata om. Annars var allt bra!

 
Jenny Silver.
Neeeeej, säger jag bara. Det här går verkligen inte hem hos mig! Lite wannabe-Lady Gaga som totalt misslyckades, blandat med andra skumma influenser. What's up with that metallhandske liksom? Och "dansen", dvs slingra runt med armen som inte var stelopererad i metallhandske? Hon var bara skrämmande, och låten helt intetsägande.


Linda Pritchard.
Gillade verkligen allt med det här numret, rätt energi på scenen, helt totalt jävla grym sång och så var hon typ snyggast i världen! Som min mamma sa, hon är lite i samma fack som Charlotte Perelli, men mycket mer på riktigt! Gillas!


Pain of Salvation.
Först och främst, sångaren var grymt snyggt klädd! Gillade verkligen kombinationen trasiga jeans, tajt vitt linne och barfota (!). Kändes lite sådär skönt Russell Brand möter Dave Grohl-aktigt. Hade han bara skippat skägget och ringarna i öronen hade det varit optimalt. Hursomhelst, låten kändes ett tag som nya Curly Sue, fast bättre. Var liksom helt säker (som säkert många andra med mig) på att den skulle komma igång ordentligt med trummor och hela skiten en bit in låten, och att den seda skulle bli sönderspelad på radio, precis som Takidas hit. Ett vet jag; den kom aldrig igång, men den var väldigt skön och finstämd och blev en av favoriterna ikväll. Om den sedan kommer sönderspelas återstår att se.


Anders Ekborg. (Eh, bilden?)
Gillar personligheten hos honom på något sätt, och det första jag tänkte när han började sjunga var musikal. Och det blev inte bättre än så, helt okej låt, men lite för tråkig för mig. Även om jag gillar musikallåtar.


Jessica Andersson.
Min första tanke när jag såg att hon skulle vara med var "inte igen!". Men jag blev positivt överraskad. Inget käckt, inga avklippta shorts och ingen larvig, svensk låttitel. Väldigt avskalat och vackert, hon såg så vuxen ut för första gången. Skitsnygg i håret, men klänningen var lite konstig. De kunde ha skippat västen som stack ut på fel ställen och satt ett brett skärp i midjan istället. Men för att återgå till bidraget så tycker jag ändå inte att ballader hör hemma i Melodifestivalen, de låter alltid likadant. Dock kändes den här lite mer, speciellt med tanke på hur Jessica grät när hon gick av scenen.


Frispråkaren.
Hade lite svårt för artistnamnet, och hans sätt att snacka innan var ju bara pinsamt. Han kan väl prata ordentligt när han blir "intervjuad" åtminstone? Jaja. Jag kan tycka att viss rap- och hiphopmusik kan vara riktigt bra, men sån här skrikig rap på svenska känns alldeles för mycket sunkigt 90-tal och det går verkligen inte hem hos mig.
Roligt var dock att han rappade om att han var singel, vilket tydligen gick hem hos, ja, vem då? Lillebror! Han ringde exalterat och röstade, vet inte om det var just den effekten som "Frispråkaren" önskade dock ;)


Salem Al Fakir.
Den här killen känns bara så genuint glad, och det smittar av sig! Låten kom verkligen igång i samma sekund som han tog första tonen, och den vinner verkligen i längden. Nog för att jag aldrig blivit besviken på gulliga Salem, men nu överraskade han mig verkligen! Självklar vinnare för mig, trots att jag inte hört resterande städers bidrag får han gärna ta hem hela skiten för min del.

(Alla bilder kommer från svt.se)

Så, det var allt för mig ikväll. Lämna gärna en kommentar med respons, skulle vara intressant att veta vad ni tycker angående det jag skrev i början av inlägget!

Peace!