Det där med scenskräck...

Hallå allihopa!
Slapp dag idag, bara idrott, engelska, storsamling & kör, men jag åkte hem tidigare från kören på grund av yrsel.
Yrsel orsakad av nervositet, från min scenskräck.

Jag vet inte riktigt när jag började bli så jädrans nervös inför att stå på scen, för jag har sjungit i kör i en massa år & framfört sologrejer på scen inför massor med olika folk, men jag tror det var någon gång i slutet av 1:an/början av 2:an på ES som det tog fart.
Visst, jag har väl alltid varit lite nervös, men nu är det orimligt.

Jag skulle idag sjunga en låt som jag vet passar bra till min röst, och som jag själv tycker att jag är duktig på att sjunga.
Jag menar, jag gillar min röst och tycker att jag sjunger bra för det mesta, på sånglektionerna låter det fint och när jag bara vandrar runt i källaren kan jag också sjunga så det låter bra.

MEN, när det blir min tur att kliva upp på scen (eller kliva ner på golvet, som i det här fallet när vi var i Orkestersalen och alla stolar är uppställda på 2 stora avsatser), så börjar hjärtat bulta och benen ge vika.
Jag kan inte fokusera, kan inte alls hitta stödet i magen och verkligen inte slappna av. Så fort jag tar ton känner jag mig andfådd och det låter otroligt mesigt, det kommer verkligen inte ut på rätt sätt. Först efter några sekunder hittar jag tillbaka till mig själv igen, även om jag fortfarande känner hur hjärtat bultar och benen skakar.
Men om jag ska upp på högre toner, så blir det mesigt och falskt igen.

Det är verkligen hur jobbigt som helst, istället för att stå där och verkligen ge 100% så blir jag varm i ansiktet & märker hur publiken bara är medlidande.
Så jävla jobbigt. Jag vill ju visa hur bra jag egentligen är! För sådär låter det ju knappast i annat fall. Jag skulle till och med kunna ställa mig upp på en lektion & sjunga sådär bra som jag kan, inför samma folk liksom. Det är just den där grejen att verkligen alla kollar på en och jag själv är medveten om att jag ska göra det, liksom...

Jaa, det är inte lätt... Frågan är vad man gör åt det. Idag provade jag med att ta en massa djupa andetag, och visst, det hjälper och allt känns lättare. Men när de som är precis innan mig är klara så kommer nervositeten tillbaka precis lika snabbt igen, som ett brev på posten.
Förut kunde jag tänka bort alla människor, typ stänga av. Fattar inte varför jag inte kan det längre.
Kan det ha och göra med att nu när jag står på scenen så är det oftast med bandet för att spela gitarr?
För när det gäller instrument har jag nästan noll scenskräck, det känns så himla mycket tryggare.


(Bild från vårens sceniska projekt, Bellman Begins, jag är en Sunshinegirl med Günther. Det här var innan min scenskräck började ta fart på riktigt men jag försökte illustrera ungefär hur det känns.)

Hur är det med er, har ni också scenskräck?


Kommentarer
Skrivet av: Stina

Oh ja.

2008-11-13 @ 17:43:14
Skrivet av: Karrow

Åh ja, jag har scenskräck så det skriker om det! :(

Instrument (förutom tvärflöjt, då tappar jag andan) funkar jättebra, men sång - no way! :(



Jag vet inte hur du ska få bukt med det, men kanske...ja. Jag vet inte, tyvärr. :(



Men hoppas att du slipper din scenskräck iaf!



Enda sättet är väl egentligen att öva på det. Dvs, ställ dig på scenen framför publik ofta. :O

Skrivet av: Marielle

Vet precis hur det känns. Min scenskräck tog också fart när jag började estet. Nu är ju alla musiker, och då känns det som att man har mer press än när man var nästan själv om att vara musikalisk på hela skolan:P Jag brukar tänka att om jag är jättenervös så kommer jag ångra att jag inte gav 100% så fort man gått av scenen. Visa dom! ;)

2008-11-15 @ 20:00:12
URL: http://mariellep.blogg.se/

Din åsikt här:

Du heter:
Stammis?

Din E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback