Har precis sett klart youtubevideorna ovan, och jag är väldigt berörd.
Pressen som sätts på tjejer idag är rent ut sagt ÄCKLIG! 
Måste börja med att säga att jag inte är fullblodig feminist eller något sådant, så ni behöver inte tro att jag försöker pracka på er min "tro". Utan det här är bara något som alla borde bli medvetna om, tjejer som killar.

Vi tror att vi inte bryr oss, eller inte blir berörda. Men reklamen styr oss så sjukt mycket mer än vi tror... Hade vi inte haft den här typen av reklam med sådan genomslagskraft som vi har, så hade det inte funnits uttryck som exempelvis "Beach 2012" eller "Nothing tastes as good as skinny feels" (SHAME on you Kate Moss!). Och jag medger, jag har också fallit för det där alldeles för många gånger! Det får bli ett stopp på det nu. Jag har väldigt god lust att säga upp min prenumeration på ELLE, om det inte vore för de (väldigt få) kreativa och inspirerande sidorna i varje nummer, och för att jag faktiskt fått prenumerationen i julkapp.

Men det är dags att säga hejdå till sjuka ideal, tycker jag. Se klippen, det är helt klart värt det!

Har inte orkat skriva så mycket, anledningen är väl främst att jag helt ärligt inte mår särskilt bra.
Jag åkte på något jag trodde var magkatarr för ca tre veckor sedan, men det har kommit och gått flera gånger sedan dess vilket har resulterat i stor frånvaro från skolan. Idag fick jag tag i en sköterska på sjukvårdsupplysningen som lyckades fixa en akuttid till mig imorgon bitti. För att kolla upp mitt konstanta illamående, magont och för att kanske få ett sjukintyg så jag slipper bli utan CSN-bidrag pga min höga frånvaro...

Magkatarr är ju ofta stressrelaterat, och jag har upplevt en del stress i och med skolan, för att vara helt ärlig. Nu har jag lite sovmorgon ibland men i början var det till att gå upp halv fem - fem varje morgon för att vara i skolan och sedan komma hem vid halv sex, varje dag. Det känns ibland som att jag inte har något liv på vardagarna, utan att all min vakna tid går till skolan. Det ledde/leder också till sömnsvårigheter, bara inatt sov jag endast 2 timmar. Och då blir ju inte problemen bättre heller.

Det är många frågor som susar i luften just nu, och vi får se vad som händer i framtiden. Mitt primära mål är i alla fall att få må bra i magen igen!

Som kanske många av er vet så var det en fd Big Brother-deltagare som försökte ta sitt liv här i veckan. Många menar att det var pga hennes medverkan i programmet, och det kan mycket väl stämma, även om det kanske inte är hela anledningen.

Min åsikt är den att Big Brother är det mest värdelösa skräp som finns. Förstår mig inte på folk som bombarderar Facebook med att "Åh, det kommer en ny säsong av Big Brother, som vi längtat!", när jag var 100% säker på att alla skulle höja på ögonbrynen och undra om vi inte var klara med den där skiten, när den fick en ny säsong efter 5 (?) år. Så galet många som följer serien slaviskt. Vad är det som är så kul, undrar jag?

Att det är ett socialt experiment kan jag köpa. Men det är så felproducerat att jag vill gråta.
Visste ni att i Paradise Hotel, ett annat tv-program jag inte är ett fan av, så har de under uttagningsveckan en massa psykoanalyser av deltagarna där de får prata med psykologer som ställer frågor i stil med "Hade du en jobbig barndom?". Därifrån gör de sina urval, och väljer de som är mest fucked up att delta i programmet. Jag kan nästan svära på att det fungerar likadant i Big Brother. Allt för att göra "bra" tv där folk ligger med varandra inför kamerorna och sedan försöker ta livet av sig när de kommer ut. Sinnesjukt och äckligt, enligt mig. 

Och folk vill fortfarande se människan gå under på det här viset? Är det så lågt vi har sjunkit?

Såg finalen av Top Model ikväll. Tråkiga finalister tycker jag, men är ändå glad att Ann vann. Hade väldigt svårt för Chelsey. Mina favorit var dock Jane! Men så är det alltid med mina favoriter - de snubblar på mållinjen. 
De här har varit mina största favoriter, och alla har kommit långt men haft problem med att visa personlighet eller nåt liknande;


Lauren, säsong 10. Kom på 6:e plats.


Elina, säsong 11. Kom på 5:e plats.

Har haft en sån där mittimellan-dag. Varken bra eller dålig, har bara uthärdat och tänkt att det kommer en ny imorgon. Fast egentligen, har den mest varit ganska dålig. Vill inte vara negativ, men det mesta har gått snett idag.
Eller vad sägs om att sättas som ensam vuxen utomhus med 13 barn som attackerar varandra, och man inte får klarhet i om det ingår i leken eller faktiskt inte är roligt för en av parterna? Det var en ny upplevelse, och jag gick nog starkare ur den ändå.

Kom för någon timme sedan hem från en lång promenad med Erran, då vi pratade mycket om människan och dess beteende, så att säga. Vi känner båda två ganska många falska personer, och hur äckligt är det inte med såna egentligen? Tjejer som snackar skit om sina egna bästa vänner, hur elaka är de då inte mot de de faktiskt ogillar, undrar man då? Läskigt. Och så sjukt vanligt ändå.

Om man ogillar någon, varför låtsas vara dennes bästis? Hellre att man är riktigt ärlig med bitchtendenser istället då, känner jag. Det är i alla fall mer äkta.

Här sitter jag och är klar alldeles för tidigt. Hm.. Nothing wrong with that really.
Men nu är väskorna färdigpackade och jag är klar med allt annat också, så vad göra nu? Bussen går om knappt två timmar liksom.  Ohwell...

Får väl passa på att önska alla en trevlig helg, om jag nu inte bloggar nåt i helgen! Ska ni se Melodifestivalen? Jag kommer förmodligen missa den, men måste dock erkänna att jag blivit ganska besviken hittills. Visst, några bra låtar har varit med, men svenskarna röstar ju uselt! Sanna Nielsen i final, igen. Vad var det för speciellt med den här låten då? Jag tyckte bara den var en ny version av samma låt hon tävlar med varje gång, och det har ju inte funkat hittills... Kunde inte nykomlingen Walz fått hennes plats istället? Eller är hela Melodifestivalen korrupt?

Let's hope not... Men jag kan ändå inte låta bli att titta. Imorgon tävlar ju flera som verkar bra, och jag bara hoppas på, mitt bland all värdelös schlager och Bobby Ljunggren, en ny Salem Al Fakir-skräll. Och snälla svenska folk, låt det gå hela vägen den här gången så vi slipper skämma ut oss i Europa!

Vad tycker ni?

Drömde sjukaste drömmen inatt, en sån där riktigt verklig också som förmodligen kommer förfölja mig hela dagen.
Jag drömde att jag var gravid. Visst, det har jag drömt förut också. Men i den här drömmen var det extra verkligt och så skulle jag föda ett visst datum, jag var jättenära den dagen. Och mamma var inte hemma, jag hade ingen aning om vart hon var. Jag visste inte vem som var pappan heller.

Men på utsatt datum åkte jag in på akuten och fick sitta där alldeles själv i väntrummet med min stora mage, då en väldigt gullig kille tog kontakt och var väldigt hjälpsam. Jag blev kär på direkten, han var så himla snäll och omtänksam och dessutom väldigt good-looking. När jag satt där gick vattnet och en sköterska placerade mig i en rullstol och kastade mig sedan på en jättemjuk säng. Då fick jag panik. Jag skulle för fanken föda barn! Hur jävla ont gör inte det? Så jag frågade skräckslaget exakt hur hemskt det skulle komma att bli, men sköterskan proppade min mun full med salva som tydligen var en slags drog som skulle ta bort smärtan. Men jag frågade om inte barnet skulle fara illa och komma ut drogpåverkat, men hon hävdade att jag var så pass ung att jag inte skulle överleva utan det. Scary!

Där någon gång vaknade jag av att Ninnis mobilalarm ringde. Och jag undrade fortfarande vart den underbara, hjälpsamma killen tog vägen.
Sen började jag fundera, är det inte lite häftigt? Jag vill nog bli mamma en vacker dag, och kommer då ha en liten människa i mig, en liten människa som kommer att betyda hela livet för mig, men, en människa jag inte träffat än? Hur kommer han/hon att vara?

Kom att tänka på en sak igår.
Det var så underbart att träffa alla människor igen, jag har verkligen saknat jämnårigt umgänge den senaste tiden.
Och där har vi det igen. Saknad. De tre senaste inläggen på bloggen handlar om att jag saknat eller kommer att sakna något. Jag känner mig så tom. Har verkligen tvingat mig att sysselsätta mig själv ända sedan jag slutade på dagiset i måndags. Tagit långpromenader, gått i affärer, gjort lite hemmasysslor, åkt till Leksand. Men idag mådde jag inte helt hundra, så jag bestämde mig för att ta en lugn dag. Och vad gör jag? Proppar huvudet fullt med tv-serier och chattar med folk. Inget fel med det. Men jag tycks inte kunna bara sätta mig och läsa en bok, eller göra något annat som involverar tystnad.

Jag antar att jag känner mig ensam. Även fast jag pratar med folk dagligen, känner jag mig så fruktansvärt ensam. Vet inte om det har att göra med att jag inte går i skolan längre, eller om det helt enkelt är så att jag saknar att ha någon att sova bredvid om nätterna, men jag känner helt klart att det är något som fattas mig. Ett tomrum som varken roliga partykvällar eller romantiska tonårsserier kan fylla. Jag behöver andas ny luft och se nya ställen. Hitta något som fyller tomrummet. Men jag vet inte vart jag ska börja.

Förlåt, men jag tycker verkligen inte att det är snyggt alls (om du inte är megarik superstjärna som fått det gjort på exempelvis Ken Paves salong i Beverly Hills. Fast när jag tänker efter så kanske inte ens det hjälper), jag funderade själv på det för ett par år sedan men insåg att det bara är fult. Naturligt är bäst!

Blir lite chockad när jag kollat på Tyra Banks show nu när jag varit sjuk, hennes sista säsong gick ju ut på att hon skulle ha sitt naturliga hår och inspirera andra till det, och jag blev förvånad över hur extreemt vanligt det är med extensions, weaves och peruker i USA. Gästerna, de helt vanliga tjejerna, som kom dit med hårförlängningar såg oftast inte kloka ut, men ja, Tyra och hennes kändisvänner ser såklart alltid smashing ut, men kanske för att de fått sina extensions på salonger.

Och nej, bara för att det står på Happy Hairs hemsida att hårtränsen är av äkta hår, betyder inte det att det faktiskt ÄR 100% äkta hår. Tro mig, det syns efter ett tag att det innehåller en hel del plast också. Har nog faktiskt inte sett någon med riktigt snygg hårförlängning häromkring. Vet folk som haft fastlimmade slingor, som sedan ramlat av och hamnat på golvet och såna saker. Classy, liksom...

Dessutom kommer moralfrågan in i bilden lite också. Håret, om det nu är äkta, kommer från indiska kvinnor som sparat ut håret hela sitt liv och offrat det i tron om att det ger tur. De har ingen jäkla aning om vart håret egentligen tar vägen! Är inte det lite hemskt ändå? Läste någon artikel om det för något år sedan, man fick se bilder på indiska kvinnor med blodiga sår på huvudet efter att deras hår rakats av med vassa rakblad och sedan "offrats". Ja, till fabriker som behandlar och färgar håret för att sedan tjäna pengar på det. Usch.

Nej, jag måste säga att jag har mycket hellre kort, friskt och naturligt hår än långt, tjockt, plastigt barbiehår. Som dessutom kanske trillar av. Visst, gillar ni hårförlängningar så sätt i så många ni orkar, men själv tycker jag inte att det är speciellt fräscht. That's it.

Nu har Ninni precis åkt hem, jag hoppade över den sedan länge planerade Halloweenfesten på Bowlingen pga att jag inte mådde helt hundra, men fick istället ett uppskattat besök av henne och det var riktigt kul, längesen jag skrattade så mycket!

Kollade på Tyra Banks Show imorse, där de snackade om och med personer som var av sk "blandras". De flesta hade en vit mamma och svart pappa, men fanns även en kille som var mexikansk-svart, och han hävdade att han ogillade mexikaner eftersom att de, enligt honom, smutsade ner med graffiti och var allmänt stökiga. Både Tyra och hennes publik reagerade starkt på det, och även hans mexikanska mamma som var med i publiken. Hur kan man stöta bort sin egen familj för att man har fördomar om dess ras?

Men det som gjorde mig mest upprörd var två systrar som hade en vit mamma och svart pappa, och de sa att de ville endast kallas för svarta för att vita personer var rasistiska och tröga. Och ett sånt uttalande är inte rasistiskt?
Blev så förbannad. Det är inte okej med rasism oavsett åt vilket håll den är riktad! Svarta människor är inte berättigade att diskriminera vita pga deras hudfärg för att de själva blivit förtryckta av vita personer!

De hade med någon slags psykolog eller coach eller liknande, som också var hälften svart, hälften vit. Och hon sa att visst, de hade säkert fått rasistiska kommentarer kastade mot sig, men försök komma över det! Alla av den "rasen" är inte såna bara för att man råkat stöta på skräckexempel. Varför inte vidga sina vyer och inse att alla inte är likadana bara för att de har samma färg på huden?

Personligen är jag egentligen emot rasindelning överhuvudtaget. Vad är vitsen? Vi är alla människor, det enda som skiljer oss åt är våra personligheter.

Sådärja! Au pair-mötet blev klart mycket fortare än vad jag trodde, faktiskt en timme tidigare, och jag är mer förväntansfull än någonsin! Längtar verkligen tills jag kan få komma iväg :)

Har även nästan fått klartecken för att få praktik på dagis, närmare bestämt samma dagis som min lillebror gick på, som ligger i anslutning till samma skola där jag gick från lekis upp till femman! Så det känns väldigt hemma och skönt :) Och inte minst som en bra start inför min au pair-resa! Först och främst måste ju körkortet bli klart, men bara jag kommer upp på banan igen så är det nog snart fixat.

Ser verkligen framför mig hur jag sitter på flygplanet, lämnar kalla Sverige och alla jobbiga problem och minnen bakom mig för att upptäcka ett helt nytt land, ny kultur och nya människor. Det kommer självklart inte vara lätt, men det kommer vara så värt det. Kommer nog bli det mest utvecklande jag någonsin gjort, och jag vet att jag kommer klara av det. Inte minst för att jag alltid får höra hur god hand jag har med barn och hur glad jag blir i närheten av dem och, inte för att skryta, hur glada de blir i närheten av mig!

Som tur är så har jag ju min fina lillebror som erfarenhet, visst drar vi inte alltid jämnt men oj vad jag älskar den ungen!


Finaste lillebror ritar serier mitt ute i skärgården i somras.

Nu ska vi snart titta på Parlamentet, ett av min brors favoritprogram, så får vi se om jag skriver mer senare!
Puss

Efter en heldag i sängen igår, så mådde jag betydligt bättre framåt kvällen.  Typiskt mig att vara som mest pigg på natten, jag lägger mig sällan före 0.00 tyvärr... Så jag gick till grannen och vi satt och diskuterade världen, religion och idioter i flera timmar. Jag kan lätt bli så arg och uppretad på folk som inte kan respektera andra!

Jag menar, det är så lätt för folk att dra alla över en kant. Tillexempel alla invandrare. Ja, det finns idioter från andra länder, som är våldsamma och begår brott här i Sverige, och nej, det är inte okej. Men bara för att det är så, så betyder inte det att ALLA från det landet är likadana. Samtidigt finns det bra exempel på såna människor, som är svenskar. Så, om man ska gå runt med den där mentaliteten gällande invandrare kan man lika gärna säga att hela Sverige är mördare och våldtäktsmän, för det finns ju såna här. Precis lika logiskt.

Sen snackade vi om religion också. Till att börja med, så tycker jag att alla har rätt till sin tro. Man får tro på precis vad man vill, på vilken Gud som helst och inom vilken religion som helst. Man får också inte tro alls om man hellre vill det, och om man vill ha en helt egen religion med en helt annan Gud är väl det precis lika okej, så länge man själv trivs med det. OCH, så länge man inte använder sin tro till att skada andra.

Carola slänger blommor på publiken, men det var Gud som sa åt henne att göra det.
En kille slår sin flickvän, för Gud sa åt honom att göra det.
En katolsk präst våldtar små pojkar, för Gud säger att om han ska leva i celibat får han inte ha sex med kvinnor.
Ett nyfött barn får sitt heligaste omskuret med ett rakblad, för Gud säger att det är bra.
HALLÅ? Sunt förnuft? Personligt ansvar? Nej, vi "skyller" våra gärningar på Gud istället.

En 13-årig flicka i en katolsk församling blir våldtagen av sin pappa i flera år, tills hon blir gravid. Och deras tro säger att hon inte får göra abort. Alltså måste hon bära på sin faders barn och föda det, alltså gå igenom sjukt mycket smärta, medan han ska bli förlåten för det han gjort. Gud förlåter honom. Sen är allt okej. Ja, verkligen, för dottern kommer ju helt plötsligt inte vara gravid och allting kommer vara ogjort.

Det där med att vara emot preventivmedel förstår jag inte heller. Är det inte upp till var och en? Jag menar, själva grejen med att vara emot det är väl ändå för att människan ska kunna föröka sig. Okej, så ska man vara emot folk som inte kan få barn då också? Ska man förbjuda dem? Kom igen...

Skulle kunna skriva ett evighetslångt inlägg om detta, men vill bara avsluta med de här orden:
Jag accepterar allas tro och åsikter, så länge det inte går ut över eller skadar andra. Kan man inte bara kombinera sin tro med sunt förnuft och eget ansvar, plus respekt & acceptans för andras tro? Jag tror att om Gud finns så älskar han/hon mig ändå. Eller måste man följa en massa regler för att bli älskad av den allsmäktige?

God eftermiddag!

Har varit hos jobbcoachen idag, för näst sista gången. Kommer kännas lite sådär vemodigt nästa gång, har börjat trivas riktigt bra med att gå upp i ottan, trycka in musik i öronen, vira in mig i en halsduk och ta bussen till Falun, i dagens fall genom tjock dimma som bröts av lite morgonsol på vissa ställen.

Får oftast dela plats med folk på denna buss, eftersom att alla verkar ta den till skolan/jobbet. Men idag fick jag egen plats till en början, den sista. Sedan fick jag sällskap, och kort därefter fylldes den redan fulla bussen med en hel skolklass. Som inte vågade sitta bredvid de andra passagerarna, så alla stod. Haha. Kommer ihåg hur blyg jag var när jag var liten.

Gillar faktiskt att åka buss. Inte till Leksand kanske, den turen är vääldigt old i mitt fall. Men det är mysigt att åka till Falun. Man kan inte göra så mycket annat än att bara sitta där och insupa landskapet och lyssna på musik. Det är precis då som jag har mest inspiration. Speciellt på hemvägen, då jag bollat hundratals tankar om framtiden med coachen varvat med massor av koppar kaffe. Kommer sakna det.

Tänkte på en grej idag. Det är så sjuukt drygt med arga, bittra gamla tanter som låter sitt livs misär gå ut över oskyldiga människor, speciellt oss ungdomar. Hur många gånger har man inte hört folk berätta om eller själv varit med om när någon sur tant hävt ur sig spydigheter om ens kläder, vikt eller liknande? Oftast helt oprovocerat?

En gång sa en tjock tant till mig i princip att jag skulle sluta banta och att det inte var fint att vara så smal som mig. Ja, för jag har ju verkligen valt det själv också. Förlåt mig tanten, ska genast skaffa sämre förbränning, äta dubbelt så mycket onyttigheter än vad jag redan gör och ta bilen istället för att gå överallt, så kanske jag blir tjock. Duger jag då? Eller duger jag som jag är?

Nej, jag hittar inte på. Självklart sa jag ju inte något sånt till henne, men hade bra gärna velat. Det är så synd att det finns såna människor, och då oftast gamla kvinnor, som bara letar fel på andra för att de har blivit förbittrade på ålderns höst.

Såg på Nyhetsmorgon imorse där Susan Lanefelt var hemlig gäst. WOW vilken människa! 64 år och inte ett dugg bitter, hon verkade istället lycklig, tillfreds och hade någon slags ungdomlig glow, inte ett dugg gammal och grå.
Tänk om alla kunde vara så! Jag menar, hon har varit gift med samma man i 41 år, nästan lika länge som min mamma har funnits (!), och när hon pratade om honom lät hon fortfarande nykär. Inget "gubbskrälle" där inte!

Jag vill bli som Susan Lanefelt när jag blir gammal. Lycklig och tillfreds.

Nej, nu är jag så sjukt trött på all smutskastning inför valet. Inte bara partierna emellan, utan även på Facebook, mellan mina vänner och deras vänner. Varannan statusuppdatering handlar om något negativt om Fredrik Reinfeldt eller Mona Sahlin. Eller så går folk med i hatiska grupper. Eller så svartmålar folk partier fastän de egentligen är helt clueless. Imorgon är det äntligen över. Men jag tänker inte yttra mig ett ord mer om mina politiska åsikter, och när jag går in i vallokalen imorgon tänker jag vara så privat jag bara kan.

Jag önskar bara att alla kunde respektera varandra, är det för mycket begärt? Folk kommer aldrig tycka likadant, och tur är väl det! Eller hur?

Nej, nu blir det lördagsmys med familjen. Slänger upp lite bilder från häromdagen.





tröja & leggings - nelly.com - skjorta & strumpor - fått i present - glasögon - glitter