Haha, snacka om taskigt. Jag skriver världens mest lame inlägg och sen skriver jag inget mer på vääldigt länge. Orsaken stavas "elakartad halsfluss". Jepp, efter en bergochdalbana av halsont blev jag ordentligt sjuk i tisdags, åkte till vårdcentralen på onsdagen där läkaren efter en massa provtagningar skrämde upp mig och trodde det var en livsfarlig strupsjukdom. Vidare till akuten i Falun, ännu fler obehagliga provtagningar där jag till slut bröt ihop och fick en piggelin. Inget livsfarligt var det i alla fall, men jag fick penicillin utskrivet.

By now är vet jag allt om Carrie Bradshaw och hennes fashionabla vänner, plus ungefär lika mycket om gänget som hänger på Central Perk. Dessutom såg jag en hel säsong av Sugar Rush på en dag. Dagen efter, en hel säsong av Top Model. TV-serier har kort sagt blivit min bästa vän, tillsammans med mina ätbara och väldigt hjälpsamma men läskiga andra vänner; Kåvepenin, Noskapin, Bafucin, Cocilana Etyfin, Loratadin och Livostin. Och Panodil.

Imorgon får jag äntligen avsluta penicillin-kuren, och jag är i princip helt återställd. Får lite hostattacker ibland och min röst är långt ifrån densamma, men jag står på benen i alla fall. Det värsta är bara att Peace & Love som jag sorgligt nog var tvungen att avboka har snott nästan alla mina vänner, så jag är rätt ensam här i min nyvunna friskhet och livslust. Idag skulle jag träffa en av mina få vänner som inte är på festival, men olyckligtvis har hennes bror givit henne mindre lyckad present, nämligen influensan. Jag har nog aldrig varit så låg som nu...

Hursomhelst, så tänker jag nog tillbringa dagen med några avsnitt av Vänner och kanske lite Mahjong. Och när jag tröttnat på det, vill jag ägna mig åt den största avkopplingen som Internet har att erbjuda, enligt mig. Några tutorial-videos från Michelle Phan, sen kan jag i brist på annat ha användning för hennes tips och testa något nytt!
Hon är söt, verkar vara väldigt ödmjuk och snäll, och alla hennes videos känns avslappnade, inte minst tack vare den sköna bakgrundsmusiken.